Att känna lycka

js mina vänner, jag tror att jag precis har tagit mig igen den värsta dippen jag någonsin har erfarat i mitt liv. 
 
Jag har varit så nedstämd, håglös och inget har varit roligt. Det började gro i december och vart totalt mörkt i januari för att i måndags helt försvinna. 
 
Jag ska tillägga att jag är en otroligt positiv person överlag, aldrig har haft problem med depression, inte brukar tycka vintern är mörk och lång och oftast har ett leende på läpparna. Och jag ska nog erkänna att min dipp inte var så mörk och allvarlig som en dipp kan vara, men i mina personliga mått mätt så har det varit sjukt jobbigt. 
 
Jag vet nog ungefär vad som bidrog till det. En svår december privat, mycket jobb och stress. Stiltje känslomässigt mellan mig och min sambo som spillde över i januari. Mörkret, tröttheten, oviljan rent generellt. 
 
Jag har en historik där jag reser utomlands när jag blir uttråkad. Mitt arbete har varit en tillflyktsort och jag har kunnat åka till USA, Dubai, Asien men jämna mellanrum. Att få komma bort för en rastlös själ, hoppa in i taxin eller ta en hyrbil, och försvinna in i en annan värld för en vecka är som bästa medicinen. Det enda problemet är att det botar inte rotorsaken, dvs att jag flyr från något jobbigt som jag inte vill hantera. 
 
Nu, i mitt nya jobb, ingår inte resor på samma sätt. Jag och min sambo har helt olika arbetstider och ekonomin behöver återhämtning. Det är helt enkelt inte läge för att hips vips resa, jag måste vara tålmodig.
 
Sen kom ljuset, solen. Jag tog mig i kragen. 
 
Energin som helt plötsligt fanns i mig bara kom. Jag fattar inte hur det gick till, det bara hände. Nu är jag samma som vanligt, positiv med massa energi. Jag är så tacksam! 
 
Hoppas ni också känner energin från ljuset, öppna upp era hjärtan och se fram emot allt spännande som kan hända varje dag! 
 
 
Solen börjar nu komma in i sovrummet och det är dags för mig att göra iordning mig för att spela golf! 
 
Stor kram till er alla 
 
Lycka | | Kommentera |

Yin yoga, meditation och ipren

Idag testade jag yin yoga. Det började med att jag såg det i utbudet i SATS onlineträning, men fick inte igång videon av någon anledning så jag börjad kolla på youtube. Yin yoga är mycket mer meditativt och man är i en och samma position lääääääääääänge. Alltså upp till 15 min verkar vissa göra en position. Positionerna är inte alls så utmanande som vanlig yoga, utan de är skonsamma stretchövningar. Men jag hade svårt att behålla en position så länge, det händer massa i kroppen och man känner hur kroppen svarar, minut för minut, bra träning för mental uthållighet. Jag ska testa mer yin yoga, verkar spännande! 
 
Jag har fått känningar i min ländrygg efter ett ryggskott som jag hade för ett år sedan, så jag testade denna video som jag bara klarade 10 min av, jag hade jättesvårt med första positionen, men jag tror den är jättebra, kände massa som hände i både ryggen och benen (!) 
 
 
 
Ville inte ge upp helt så jag körde sedan denna yoga som var väldigt skön för ryggen, inte yin yoga dock!
 
 
 
Jag är själv ikväll, min kille jobbar, så jag passade på att även meditera vilket jag har svårt att få till när båda är hemma. Jag ville ha en självupplyftande meditation och hittade denna som var bra. Däremot var det svårt att följa rösten idag, jag kände direkt hur jag var en prick utanför kroppen och hur skönt det var. Hela kroppen kändes lättare och jag försökte söka efter känslan att vara utanför kroppen. Känna att jag som en prick, som en del av allt, var fri. Känna kärleken av den stora samhörigheten. Det var fantastiskt de första 5 minuterna, sen började jag följa meditationen mer. 
 
 
Sen kom världens huvudvärk, känns som att jag har stel nacke, så jag tog Ipren och just nu har jag inte ont någonstans, så skönt! Tror dock att huvudvärken beror på allt socker och kaffe jag har ätit idag. Förmiddagen bjöd nämligen på barnkalas med varmkorv och bröd, kakor och tårta :) 
 
Hoppas ni har en bra helg, kram! 
Yoga, meditation | | En kommentar |

Tankar på meditation och aliens

Världens längsta Januari har gått över till februari och jag spricker av lycka av att se solen igen. Herre min gud vad tungt det har varit att leva i grå-heten som januari bjöd på. Måndag till fredag i januari har känts som en evighet varje vecka. Positivt eftersom man oftast klagar på att tiden går så fort men jag har aldrig varit med om dess like.
 
Hur som helst, så har jag kikat på en hel del dokumentärer om aliens, de har verkligen varit på min näthinna. Jag har även funderat mycket på att om nu själen finns och man lever flera liv, och att det är så att man designar sitt gena liv och alla upplevelser innan man går ner på jorden, så undrar jag vad planen är med alla dessa terrorhot, flyktingkriser, virus etc. Jag försöker komma underfund med vad vi ska lära oss själva i denna röra. Om det nu är så vill säga, vilket jag faktiskt tror.
 
Mitt nya jobb har krävt en hel del, så mycket nytt att lära och nya ansvar. Stressnivån har varit lite för hög och jag har verkligen längtat efter att få meditera. Jag skaffade ju till och med en liten kalender för att notera ner mina meditationstillfällen. Men av någon anledning så har det blivit som att gå till gymmet, man tänker på det men det händer inte. Jag får helt enkelt ta tag i det, jag tror min mini-nedstämdhet som jag har drabbats av i januari också har stökat till mina egna ambitioner. (Jag funderar inte längre på barn, eller inte på det negativet sättet, utan mer som ett lyckosamt komplement i livet, om man vill och kan)
 
Något som har hänt dock är att jag tror vi har haft påhälsning av aliens. Jag tror ju att aliens hjälper oss på många sätt (healing etc) och jag tror de beter sig som spöken, dvs vi har svårt att se dom!
 
Men detta var 3 dagar sedan, jag höll på och lagade mat och jag fick känslan av att jag såg någon nära mig i öggonvrån flera gånger. Vi har ett ganska fyrkantigt kök så det händer att man inte alltid ser eller hör när någon annan går in i köket. Ibland brukar min kille smyga upp bakom mig och skrämma mig på skoj. Och det var flera gånger som jag tyckte att jag såg en skugga i ögonvrån som gjorde att jag helt vände mig om, men ingen var där. Det hände kanske 3-4 gånger.
 
Det var inte mer med det utan vi åt middag och sedan satte vi oss i soffan och kollade på film. Från soffan så ser vi ut i hallen och in i sovrummet. Efter ett tag reagerar min kille och säger att han såg någon gå i sovrummet, förbi dörröppningen. Han tittade på TV:n men såg skuggan (eller vad man ska säga) så tydligt ändå.
 
Jag hade inte sagt något om mina köks-upplevelser, men nämnde då vad jag hade upplevt i köket.
 
Av någon anledning så fick jag upp direkt i hubudet att det var aliens som var där med oss och inte ett aktivt spöke. Jag vet inte varför men jag fick upp det så tydligt i huvudet. Jag tror det höll ´på och göra något med oss, inget hotfullt, bara att något skulle fixas. Jag fick känslan att det var de "små gråa" / "the greys" som man brukar pratat om. De är som fixarna.
 
Så det är ungefär det som händer och har hänt. Jag fortsätter väl att drömma om aliens och meditaion :)
 
Hur har eran januari varit?
 
 
Aliens | | En kommentar |
Upp