Jag som inte "skulle bli" gravid

Jag ska försöka strukturera upp mina tankar så att ni har en chans att förstå, en varning dock är att jag dyker rakt ner i andlighetens och själarnas djup nu, så det finns inget steg-för-steg  intro. Vi har alltså passerat tron på spöken och läskiga historier. Jag tror på återfödelse, livet efter detta liv, jag tror på att vi väljer våra liv och strävar efter att ständigt lära oss och utvecklas. Det var introt :)
 
Jag börjar med min historia, både jordelivet och det som jag har fått till mig i det andliga perspektivet.
 
Jordelivet:
  1. Jag är inte barnkär. Jag var inte som barn (till andra mindre barn) och jag är det inte nu. Jag tycker inte småbarn luktar gott, jag tycker de är ointressanta och jag har inget i mig som vill gosa och hålla i små barn
  2. Nu i vuxen ålder så har jag aldrig känts en inre längtan till att skaffa barn, det finns ingen klocka i mig som tickar, eller är den kanske bara sönder? :)
  3. När jag ser tillbaka till min egna barndom så var den MAGISK. Jag hade så sjukt mycket fantasier och lekte enligt dom relativt länge, till kanske 12 års ålder, det var verkligen en fantastisk tid. Jag tror detta har lett till att jag i vuxen ålder vill fortsätta leva mig in i mina "fantasier" och leva mitt liv, ingen annans eller på bekostnad av någon annan (tex ett barn) Dvs kanske litet för stort ego?

Det andliga:

  1.  Första gången jag ställde frågan om barn, var när jag var hos ett transmedium som släppte igenom min andliga guide! (se även mer under kategorin "Guider"). Jag frågade, kanske lite ledande ändå, varför jag inte kände för att skaffa barn. Svaret jag fick av min guide var att det inte ligger i min livsplan. Om jag skaffar barn (man har ju ändå fri vilja) så kommer det störa mitt uppdrag, som är att sprida ljus och energi.
  2. Min sambo frågade en man som gjorde energiarbete och tarotkort på honom, om vi skulle få barn tillsammans. Svaret han fick var ja (!) Anledningen, enligt denna man, var att det livsuppdraget som jag och min sambo har tillsammans, kommer vi inte kunna slutföra. Så vi kommer (på en andlig nivå) besluta att skaffa ett barn som kommer komma till jorden och hjälpa oss med vårt uppdrag
  3. Jag var på medial kurs i December, där är vi är flera deltagare som övar på varandra i tarotkort, avsläsningar etc. En tjej som läste av mig nämnde att det kommer ett barn snart, och att allt kommer att gå bra.

 

Så 3 punkter var, på det jordliga och det andliga. En livsplan som jag nämner ovan, är en ambitiös plan som man skriver innan man går ner på jorden. Man ska inte tro att man kan uppfylla hela planen, dels för att man inte kommer ihåg den när man väl kommer hit! :) men också för att den oftast är väldigt ambitiös. Och sen kommer livet komma emellan många, många gånger. Så jag tänker mig nu när jag faktiskt är gravid, att nu kom livet emellan, eller så ändrades våra planer "medvetet".

När jag säger medvetet, så menar jag att något annat vart viktigare än det som från början var planerat, så på den andliga nivån så ändras planen, och man exikverar där efter I jordelivet. Men mer om det en annan gång.   

 
Gravid, Guider, Min tro | | Kommentera |

Mitt parallella liv

Ok, håll i hatten för nu blir det lite galet för er som knappt tror på spöken, jag ska nu förklara mitt parallella liv.
 
Jag fick reda på det när jag var hos en kvinna som gick in i trans och släppte in en annan ande i sin kropp som fick tala genom henne... Det kommer vara ganska komplext att förklara detta men ni får hänga med så gott det går.
 
Jag var alltså hos en kvinna, ungefär som att hon skulle lägga tarotkort men istället så gick hon in i trans och släppte igenom en ande. Denna ande, visade sig vara min guide som är med mig i ur och skur och hjälper mig att upfylla mina syften här på jorden. Han presenterade sig som Efraim.
 
Efraim började med att berätta massor som han ville ha sagt och han kom då in på att jag faktiskt har pausat ett liv för att gå ner på jorden för ett liv i den kroppen jag har nu.  Parallella liv fungerar om det finns parallella dimensioner och universum, samt att man inte tror att tiden är linjär, dvs du föds först och du dör sist, utan man tror att tiden är cirkulär och det finns egentligen ingen början eller slut. Allt existerar samtidigt.
 
I mitt parallella är jag .....
 
...En utomjording! haha
 
Jag ska då tydligen vara en kapten på ett rymdskepp. Och "jag" är då en utomjording. Jag har befälet (han sa "commander") på skeppet men har för tillfället delegerat ansvaret till någon annan i besättningen. Jag har gått ner frivilligt på jorden i min nuvarandre kropp.
 
Vist är det coolt!  
 
Jag vet inte exakt hur jag ser ut, men jag fick veta att mina alien-vänner är med mig här på jorden ibland och hjälper mig. Och jag hade i alla fall medvetande nog att fråga hur dom ser ut, och jag antar att jag liknar dom då?
 
Efraim sa att de var långsmala, stora huvuden, stora ögon och de rör sig så graciöst. De utsrålar höga energier och så mycket kärlek. Nedan googlade jag fram en bild hur jag kan tänka mig att de  (jag?) ser ut.
 
källa bild
 
Ända fram tills ett par år sedan så stog jag inte ut av att titta på alienbilder som den ovan. Jag vart livrädd av ET filmen och en gång som barn hade jag en alien-plansch men den åkte ner efter bara några timmar, jag var livrädd! Men när jag var liten så trodde jag att aliens vara var onda, men har nu på senare tid förstått att om de var onda så hade vi varit döda för länge sedan, och de måste finnas ett kärleksfult förhållande mellan männsika och alien, om de nu finns.
 
Mina alienkompisar som då är med mig beter sig som spöken ungefär, jag ser dom alltså inte. Men jag kan förnimma dom, som man kan förnimma ett spöke genom känslor, ljud/ljus etc. Dom håller sig i närheten av mig och observerar alla tokigheter jag gör. De är som mitt support och service team, tänk er de som byter däck och servar bilen i bilrace, så tar de hand om mig. De ger mig energi och healing och rättar till mina frekvenser så att jag kan må bra här på jorden.
 
Jag kan tillägga att mitt normala liv har inte påverkats nämnvärt efter att fått reda på detta, förutom att jag har blivit mer nyfiken på aliens och parallella dimensioner. :)
 
Vore intressant att höra vad ni tror om detta, tror ni på aliens?

Nu dags för Atlantisk Healing!

Åh vad jag har längtat! Nu ska jag snart bege mig på min cykel till Lilla Essingen för att vara med på en helt fantastisk kväll. Vi ska meditera och få healing, healingen ges via huider som en gång har levt på kontinenten Atlantis som sägs ha sjunkit.
 
Jag har varit på en sådan kväll en gång tidigare, och det var så behagligt, lungt och skönt. En härlig lång vägledd meditation där man får chansen att se tidigare liv (i sin meditation), HÄR kan ni läsa om vad jag upplevde senast jag var där.
 
Sen healingen där man också får lite feedback om vad man bör tänka extra mycket på just nu. Den ifnromation ges till den som ger healingen från guider och personen som ger healing kan då ge vidare denna information till tex mig.
 
 
Senast jag gjorde detta stämde informationen verkligen på mig, jag tog åt mig av feedbacken och jag var i total harmoni efter mediationen. Kan verkligen rekommenderas!
 
Jag återkommer senare om hur kvällen var :)
Guider, Healing, meditation | | Kommentera |
Upp