The streets of Shanghai

Ibland reser jag ganska mycket. Resandet har fått mig att växa som person, bli mer ödmjuk mot människor och förstående för omvärlden. Eftersom jag reser i jobbet så hinner jag ibland se mig omarint och ibland inte. När jag var i Kina för 4 veckor sedan så hann jag faktiskt se mig omkring i Shanghai en del. Nedan är kort från när jag gick omkring på Shanghais gator.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Redan på fredag så bär det faktiskt av igen. Först San Fransiscio och sen Mexico City, ska bli så spännande! 
Karriär, Resor | | Kommentera |

Att ta hand om sig själv

Augusti kändes som världens längsta månad. Jag hade en veckas semester, sen iväg en vecka till Brasilien. Hem till Sverige och jobba en vecka sen iväg en vecka till Kina, där bodde jag på,4 hotell i 3 städer på 6 dagar. Hem igen och jobba, jobba,jobba. Satt bredvid en förkyld kille på flighten hem, vart förkyld i en vecka. Spelade min sista träningsrunda golf, klarade grönt kort nivån. Gjorde tester och intervjuer på jobbet, allt från IQ, matematiska, läsförståelser och rollspel för att assessas till en viss nivå i ledarskap. Augusti var PROPPFULL. Kändes som 3 månader. Stress bryter ner min kropp.
 
 
En snap shot från Shanghai 
 
Sen kom september, jag rapporterade av saker, inget resande, testerna gick bra, erbjöds nytt jobb! Har börjat gå till gymmet, vill bli stark och få energi. Känner mig hoppfull med kärleken, känner trygghet inför framtiden.
 
så vi bokade semester! Jag åker till USA en vecka i mitten av oktober och sen åker vi och hälsar på min killes familj i Mexico, ska bli helt underbart! 
 
Jag åt ingefära och vart frisk från förkylningen. Igår fick jag dock urinvägsinfektion, det brukar vara fruktansvärt men jag fullkomligt tryckte i mig tranbärspiller. Känns bättre idag, har dock fixat ett vilande recept på antibiotika ifall det blir värre. Men vill verkligen bli frisk av mig själv. Och det kan man bara man tror tillräckligt starkt!
 
Så nu dricker jag vatten och äter mina transbärspiller, OCH tror på att jag kommer bli bra. Jag tänker mig mina celler och min kropp kicka ut dess bakterier, typ med ninja-sparkar. Jag ber mina celler göra mig frisk, och ta bort de onda bakterierna. Det jag ber min kropp göra, kommer den göra. Om tankar kan skapa placebo-effekt, dvs minskad smärta och tillfrisknande utan några mediciner utan bara tankekraft, så kan jag, och DU, tillfriskna med hjälp av dina tankar. 
 
Det är bevisat att du kan tänka dig frisk, för placebo är bevisat. 
 
Så nu tänker jag mig frisk, med omtanke för mig själv och naturen, avböjer jag antibiotika denna gång. 
Healing, Karriär, Självhjälp, Tankens kraft | | Kommentera |

Ödmjukhet

I min tro är vi alla lika, alla från samma källa. Min själv är en del av din och en del av alla andras. När vi inte är i en fysisk kropp och befinner oss hos "ljuset", så inser vi att det finns ingen skillnad på dig och mig, hur olika vi än är. 

Detta är något jag försöker ta med ni in i hur jag beter mig. Att alltid vara ödmjuk. Nu sitter jag i skrivande stund i en lounge på Arlanda. Jag har för ovanlighetens skull fått en business biljett. Jag är på väg till Kina för jobb och jag flyger med air china. När jag närmade incheckningsdisken så var kön av kineser massiv. Självklar är en kö med kineser kulturellt sätt avvikande än en kö med svenskar, från mitt perspektiv. Det är inget fel, bara annorlunda. Lite virrigare, mer bagage, mer stressigt. 

Jag stället mig i business incheckningen, det är en person framför mig. I den vanliga kön skulle jag få vänta minst 45 min. Va händer då? Jag börjar känna mig viktig. Lite bättre, jag blir irriterad när en annan resenär ställer sig ivägen, jag börjar bete mig som att jag är annorlunda än de andra. 

Men det är jag ju inte! Jag skärpte till mig och tänkte, att jag är samma själ som mannen med midjeväska och byxorna på sniskan, jag är samma som det rastlösa barnet, jag är samma som den sura kvinnan. Vi är samma, vi är ett. 

Då är det betydligt lättare att låta ödmjukheten komma fram. Och tror man inte på att vi är samma, så har jag ingen rätt att döma någon annan i alla fall. 

Jag har ingen aning om personernas historia, livsresa, goda gärningar. Hela kön kan bestå av doktorer som räddar liv varje dag, eller gör allt för att ta hand om sin familj med kärlek. 

Detta sitter jag och grubblar på i SAS loungen på Arlanda. Här är det lugnt och skönt och jag får gratis dryck och mat. Utanför kämpar de andra, som är samma själ som mig, med långa köer och sina väskor. 


Jag kan bara konstatera att det är svårt att vara totalt ödmjuk när det är skillnad i det sociala samhället. Men man har väl rätt att njuta av det om man har betalat och kämpat för det? 

Är njutningen rätt från ett spirituellt perspektiv? 
Karriär, Lycka, Min tro, Själen | | Kommentera |
Upp