My Magic Notebook

Ok, här kommer första utdraget hur min QHHT hypnos. I korta drag så är QHHT en väldigt djup hypnos, man är i ett stadie som liknas den fasen precis innan man somnar eller precis innan man vaknar.

 

När man väl han börjat komma i hypnosen (som kan beskrivas som en otrolig avslappning och ett otroligt fokus på sina tankar) så får man först försöka se ett tidigare liv, vilket jag gjorde, och så få rman gå igenom viktiga  bitar och i slutet se vadman kan lära sig av det. Sen så ber hynositören att få prata med mitt undermedvetna (Obs, inte psykiatrins (Freuds) undermevetna, utan det kosmiska allvetande undermedvetna, det spirituella undermedvetna.

 

Det undermetvetna talar om mig, Åsa, som tredjeperson, som hon. Jag kan höra på ljudinspelningen att när jag pratar i form av det undermetvetna så är jag mer tydlig, glad och klar. Men jag kommer också ihåg att jag febrilt letade efter ord, hur jag skulle utrycka i ord det som det undermetvtena ville säga, jag fick känslor och mycket inre bilder, men det var ibland svårt att sätta ord på det. På inspelningen av dialogen pratar jag så tyst, så tyst med mycket pauser och djupa suckar, det går lååångsamt

 

Här är dilaogen mellan hynotisören (H)  och mitt undermedvetna, subconscious (SC) när det gäller min fråga om jag en dag kommer hitta den stora kärleken och vad mitt syfte är i detta liv på jorden:

 

H: Vad kan hon göra för att hitta kärleken?

SC: Sluta titta på andra, titta på sig själv istället, jämför..

H: Jämför hon sig med andra?

SC: ja, copycat

H: Ok men kan ni hjäpa hennes så att hon inte jämför sig hela tiden?

SC: Hon kommer hitta någon men, men det kommer inte vara som vanilgt. Hon ska inte ha ett familjeliv

H: Inte?

SC: Nej, hon ska inte fastna där

H: Så vart är hon på väg i detta livet då?

SC: Sprida ljus

H: Ska hon forsätta med healing och medialitet också?

SC: Det sker ändå. Hon är så nyfiken

H: Det är ju en gåva att vara nyfiken

SC: Hon... hon kommer dit sen

H: Hon kommer... vart?

SC: Då kommer hon förstå

H: Ok, Så när hon har nått en viss punkt förstår hon då vart hon är på väg?

SC: Ja, det är lite pussebitar kvar

H: Ja, är det svåra pusselbitar för henne och lägga?

SC: nej, nej det är bara andra som ska hinna med

H: ok, så hennes omgivning härnger på?

SC: Ja

H: Hur kommer det sig att hon är så självständig?

SC: Hon är väldigt... hon är...hon är väldigt...  hon är, hon ska vara det

H: Ok

SC: Mycket minnen, mycket ansvar, mycket kraft. Hon är inte naiv, hon är inte naiv, hon är inte... hon ska vara självständig

H: Och det är väl det som underlättar hennes uppdrag eller syfte?

SC: Precis hon ska vara där, stark

H: Så hennes hennes uppdrag eller syfte det är att vara stark? Vad ska hon hålla på med i detta livet?

SC: Det kan hon inte se nu, hon måste vara lugn

H: Men hon förstår på vilken vilken väg hon ska gå?

SC: mm, hon kommer inte vara ensam

Så summa summarum så kommer jag inte vara ensam, men kanske inte ha ett familjeliv, det kommer ta lite tid innan jag träffar den rätta, men snart så. Teorin är att vi lägger en plan för våra liv innan vi föds, och det är då den planen som mitt undermetvetna pratar om. Men så är det så att vi har alla också fria viljor, så vill jag skaffa familj och barn så får jag det, alla får göra som dom vill, men planen, det uppdraget man är här för, kan bli svårare att utföra om man aviker från planen och gör annat. Men det finns Inga rätt eller fel, alla har vi fri vilja.

Jag kommer dela med mig av ytterligare delar av dialogen senare!