My Magic Notebook

jag var på en meditation en kväll där en del av övningen var att minnas 3 tigare liv. Jag såg inom mig 3 liv ( som inre bilder) och här förklarar jag dom samt hur jag kan relatera till de liven idag.

 

Jag ser en kvinna, kanske 1800 eller tidigt 1900 tal, klädd i bruna byxor och beige skjorta med uppkavlade ärmar. Håret är uppsatt i en knut. Jag ser henne i en lada, hon jobbar där, det kan vara ett sågverk, eller en annan typ av lada där hon hade någon uppgift. Jag är kvinnan. Hon trivs där, själv. Vill inte vara med andra kvinnor eller i ett kärleksförhållande, förstår sig inte på kärleken och känner sig inte kvinnlig. Ser en man lite otydligt som även jobbar där, han känns otrevlig och alkoholpåverkad. Får en känsla av att han ev förgriper sig på henne men vet inte säkert. Får även känslan att hon skadar sig ( på en av sågarna?) eller ev föder ett barn i hemlighet ( får känstan av skam och blod). Sen ser jag inget mer

 

kan jag känna igen mig? Ja, lite faktiskt. Jag är väldigt grabbig och dominant, klär mig bara kvinnligt om jag vill. Var en pojkflicka som liten. jobbar i en mansdominerad bransch idag, trivs bra, är som en av dom. Har svårt att förstå mig på kärleken, är lugn och vill hitta någon men det blir bara knasigt eller så tappar jag känslorna. 

 

Pappan och pojken 

Jag ser direkt att jag är inomhus i ett rum, väggarna är ljusblå. Jag ser en liten pojke, det verkar vara hans pojkrum, på väggen finns flera modellflygplan som han beundrar. Jag ser helt plötsligt även en man, verkar vara pappan, han är stiligt klädd, skjorta med uppkavlade ärmar. Först trodde jag att jag var pojken men känner sen att jag är pappan. Det känns som 30-50 tal i USA. Det känns som att dom lever i något gynnar community för militärer. Pappan (jag) sätter mig ner på ett knä framför pojken, jag har svårt att visa kärlek. Jag får känslan av att mamman inte finns med i bilden länge, är hon bortgången? Får inga mer bilder eller svar. 

 

Kan jag känna igen mig? Absolut. Jag får direkt känslan av att jag är pappan och pojken är min nuvarande pojkvän. Min nuvarande pojkvän älskar flygplan och hans mamma lämnade familjen för sin karriär när han bara var 3 år. Det känns som att min pojkvän nu och jag har fått en ny chans att visa och ge varandra kärlek i detta liv ( lättare som partners) eftersom vi hade svårt att visa känslor som pappa och son. 

 

indianpojken 

jag ser mig själv direkt dyka ner i en flod, vattnet är svalt och klart och ganska strömt. Jag simmar till andra sidan kanten, det är mycket skog, jag är som i en dal mellan berg. Jag börjar direkt vandra uppåt, jag känner mig inte kall. Det går fort och helt plötsligt sitter jag på en klippavsats och tittar på den fantastiska utsikten utöver dalen och bergstopparna, jag ser en Örn. Jag får känslan av att jag är en ung pojke, olivfärgad hy och svart rufsigt hår. Jag har i princip inga kläder på mig men något slags läderbälte. Jag lever där, inte ensam men just då var jag ensam. Jag är väldigt samspelt med naturen och njuter av friheten. Sen ser jag inget mer.

 

kan jag känna igen mig? Ja, jag ser detta som en hyllning till naturen. Jag har alltid älskat naturen och älskar speciellt vyer över himlen. Jag fick samma känsla när jag var pojken som satt högt upp på klippan. Det känns som att jag fick se detta för att komma ihåg min koppling till naturen.