Tankar på meditation och aliens

Världens längsta Januari har gått över till februari och jag spricker av lycka av att se solen igen. Herre min gud vad tungt det har varit att leva i grå-heten som januari bjöd på. Måndag till fredag i januari har känts som en evighet varje vecka. Positivt eftersom man oftast klagar på att tiden går så fort men jag har aldrig varit med om dess like.
 
Hur som helst, så har jag kikat på en hel del dokumentärer om aliens, de har verkligen varit på min näthinna. Jag har även funderat mycket på att om nu själen finns och man lever flera liv, och att det är så att man designar sitt gena liv och alla upplevelser innan man går ner på jorden, så undrar jag vad planen är med alla dessa terrorhot, flyktingkriser, virus etc. Jag försöker komma underfund med vad vi ska lära oss själva i denna röra. Om det nu är så vill säga, vilket jag faktiskt tror.
 
Mitt nya jobb har krävt en hel del, så mycket nytt att lära och nya ansvar. Stressnivån har varit lite för hög och jag har verkligen längtat efter att få meditera. Jag skaffade ju till och med en liten kalender för att notera ner mina meditationstillfällen. Men av någon anledning så har det blivit som att gå till gymmet, man tänker på det men det händer inte. Jag får helt enkelt ta tag i det, jag tror min mini-nedstämdhet som jag har drabbats av i januari också har stökat till mina egna ambitioner. (Jag funderar inte längre på barn, eller inte på det negativet sättet, utan mer som ett lyckosamt komplement i livet, om man vill och kan)
 
Något som har hänt dock är att jag tror vi har haft påhälsning av aliens. Jag tror ju att aliens hjälper oss på många sätt (healing etc) och jag tror de beter sig som spöken, dvs vi har svårt att se dom!
 
Men detta var 3 dagar sedan, jag höll på och lagade mat och jag fick känslan av att jag såg någon nära mig i öggonvrån flera gånger. Vi har ett ganska fyrkantigt kök så det händer att man inte alltid ser eller hör när någon annan går in i köket. Ibland brukar min kille smyga upp bakom mig och skrämma mig på skoj. Och det var flera gånger som jag tyckte att jag såg en skugga i ögonvrån som gjorde att jag helt vände mig om, men ingen var där. Det hände kanske 3-4 gånger.
 
Det var inte mer med det utan vi åt middag och sedan satte vi oss i soffan och kollade på film. Från soffan så ser vi ut i hallen och in i sovrummet. Efter ett tag reagerar min kille och säger att han såg någon gå i sovrummet, förbi dörröppningen. Han tittade på TV:n men såg skuggan (eller vad man ska säga) så tydligt ändå.
 
Jag hade inte sagt något om mina köks-upplevelser, men nämnde då vad jag hade upplevt i köket.
 
Av någon anledning så fick jag upp direkt i hubudet att det var aliens som var där med oss och inte ett aktivt spöke. Jag vet inte varför men jag fick upp det så tydligt i huvudet. Jag tror det höll ´på och göra något med oss, inget hotfullt, bara att något skulle fixas. Jag fick känslan att det var de "små gråa" / "the greys" som man brukar pratat om. De är som fixarna.
 
Så det är ungefär det som händer och har hänt. Jag fortsätter väl att drömma om aliens och meditaion :)
 
Hur har eran januari varit?
 
 
Aliens | |
#1 - - Polly Svensson:

Ååååå häftig upplevelse. Januari har vart lång men ändå kort. Hoppas det e bra med dig. Kram

Upp